När jag sen började högstadiet på Hermodsdalsskolan så vände allt till det bättre. Fast då började andra problem men däremot blev jag mer populär och jag upptäckte att killar faktiskt tyckte om mig. Jag började min resa mot bättre självkänsla dock så knackade hormoner på ännu mer och bråkade med kroppen. Vilket blev till dåliga beslut som blev starten till en depression. Det blev års brottande men trots det gick ja klart skolan med godkända betyg. Mamma har alltid känts i nacken och jag vågade inte misslyckas.

Jag har alltid legat på målsnöret och haft lite flyt. Jag vet inte vad som ger mig detta i livet men trots allt hemskt jag varit med om så har saker och ting alltid löst sig. Mycket går att bearbeta och det trodde jag inte förr. Saker man aldrig trodde skulle överleva överlevde man. Tyvärr är vissa saker för privata för att dela här. Alla har ju saker som är för privata. Men ibland snuddar man på det. Jag glömmer också men allt försvinner inte. Någon gång kommer man ihåg. Men jag tror det är bra. Det är bra för man känner sån tacksamhet över livet man har nu…fort.följer…

Blir så stolt över min Isak som kämpar för att vara blöjfri på natten. Han blir så stolt när han klarar det. Försöker ta upp honom innan jag går och lägger honom. Vi kämpar vidare!

Asså galet vad våra små växer. Isaks kompis är 5 år och Isak blir 4 år i september. Jag minns när Isaks kompis bara nyfödd och dessutom för tidigt född och var pytte pytte liten. Jag glömmer aldrig det för jag hade nog aldrig sett en sån liten bebis förr och dessutom så hade jag inte själv några barn än. Nu är dom så stora, leker och busar. Så otroligt roligt och dom är väldigt goa vänner.

Ja dom kan ju vara helt åt helvete. Själv så började det hela med att jag var lite smårund i låg och mellanstadiet. Fast i mellanstadiet började det nog plana ut lite. Men jag var känslig och blev kallad lipsill. Jag bölade för ingenting. Men ja jag var ju inget änglabarn själv heller men förtjänade verkligen inte att bli behandlad som jag blev. Gud vad barn kan vara elaka. Men ja det har jag lagt bakom mig men vill ta upp vad jag tror är grunden till ens självbild osv. Min dåliga självkänsla började nog redan då. Jag kände också mig lite småretad och förlöjligad hemma. Och mycket möjligt att mina föräldrar bara skojade med mig men jag tror inte jag tålde det helt enkelt. Det är så jag minns det. Och dom menade säkert inget illa. Dom förstod nog inte förrän väldigt sent mellanstadie vad som hände. Då sa dom bla åt mig att slå tillbaka då en kille slagit mig att nästa gång slår du tillbaka hårt så han inte rör dig igen vilket jag gjorde och kom hem stolt! Den pojken rörde mig inte igen. Detta var på Nydalaskolan. Och där är jag tacksam över att mina föräldrar peppade mig att slå tillbaka. Ibland funkar det inte att bara vända ryggen…fort.följer…

Idag är andra natten som vi provar natta Elias i egen säng. Häromdagen vaknade han och gallskrek så jag tog in honom hos oss.

Nu hoppas jag denna natten går bättre. Han var dock ledsen och övertrött men jag hållee tummarna. Barnen sover då i eget rum så det känns skönt att ha det lite barnfritt så man fritt kan röra sig som man vill utan att trängas med en liten.

Räknade idag att skrutt är 16 månader. Kom sen på att det räknade jag ju häromdagen med. Jo då seniliteten kom som ett brav på posten när man fick barn.

Idag har jag hunnit mycket! En massa avklarat med jobb, möte med Sojka & Walles PR Event och massa mys med barnen.

Idag har jag även uppdaterat vår hemsida. Vi har ju nya fantastiska vip-bloggare.

Glass på Ikea är ju övergott! Perfekt i denna värmen och skönt och svalt är det inne på Ikea.

Nu ska det här nyllet in till Malmö för en heldags arbete. Träffar upp kollegan och partnern Emelie. Vi har en hel del att göra så det är bara att jobba på. Men det är med glädje jag gör det. Jag älskar att jobba, leverera och komma med nya idéer. Och att träffa likasinnade är en fröjd i sig!

Vet att många som läser min blogg har egna idéer om att starta företag. Ta tag i det. Börja prata med någon om dina idéer är första steget. Och brukar också vara det svåra steget. Tänk om någon tycker jag är helt dum i huvudet. Vad är det för galna idéer jag kommer med? Ofta är det en själv och ens försvar för att slippa misslyckas. Det gör ju ont. Men vad är det värsta som kan hända? Ska du sitta där som pensionär och ångra att du aldrig provade ta det första steget?

Efter att jag skrev det M hade varit med om på nyår. Läs mer HÄR. Så har jag fått en massa mail, kommentarer och sms om andra som trillat mellan stolarna eller att det dom varit med om bara blivit nerlagt. Barn som far illa, personer som far illa. Ja det är fruktansvärt att läsa om folk som kommer undan med det mest hemska. Folk verkar kunna göra precis vad fan dom vill i detta landen. Blir så sjukt förbannad. Ännu mer när man hör om barn som far illa!