Har haft så galet mycket att göra. Varför har inte dygnet fler timmar för?
Elias är nu på dagis igen och han är fortfarande helt galet mammig. Ni som har små barn. Ni vet när barnen är kring ett år och gnäller och drar efter mamma och pappa inte duger riktigt när mamman är i närheten. Så är Elias fortfarande. Isak var ju också mammig i den åldern men minns inte att det var så pass. Sen fick han ju en bror med så mammigheten kanske uttryckte sig på annat sätt då kan kivades med sin bror.
Jag minns iaf att jag tyckte att det var bra att han fick en bror då han var rätt så mammig och hade svårt att dela med sig.
Elias har dock inga stora problem med att dela med sig men så har han ju alltid haft en bror.
Elias riktigt kramar sig fast när vi ska sova och hänger många ggr kring min hals på dagarna. Men jag känner såklart att jag får passa på för jag tror inte han som tonåring kommer klättra på mig och hänga runt min hals. Ha ha ja ibland är det så pass att det känns som om han vill in i magen igen ha ha.
Men mycket har blivit bättre hemma när det gäller trotsen. Barnen är duktiga i affären och får följa med och handla och lite påverka vad som ska ätas och välja efterrätt. På det sättet så blir de delaktiga och vill vara med vid matlagningen och måltiden. Det har blivit rutin på att man sitter och äter och barnen får berätta om sin dag. Till och med så att Isak vill börja och berätta och det får han. På så sätt kommer det upp om det skulle vara någon speciell händelse som hänt som barnen vill prata om. Och barnen får all uppmärksamhet. Och då de verkligen behöver det extra mycket nu. Speciellt Isak då Elias tar sin uppmärksamhet väldigt lätt så blir det en win win. Barnen får uppmärksamhet och sitter fint vi bordet och äter. Med andra ord positiv förstärkning. Barnen vill sitta och äta för att få extra uppmärksamhet.