– Facebook säger en sak men verkligheten en annan –

På Facebook sprids bilder av hur fantastiska liv vi alla har! En bild där hela familjen är samlad och har det mysigt och äter tillsammans. Verkligheten kan vara något annat.
I förrgår stod jag och lagade mat till barnen. Dukade fram och nu var det dags för den mysiga stunden…

image

Isak vill hellre sova så han somnar i soffan och under hela middagen står Elias och skriker och gråter. 🙂 Ja så mysigt kan det också vara i småbarnslivet. Jag äter min mat och plockar undan. En stund senare efter att ha myst i soffan en stund bestämmer sig Elias för att äta och sätter sig vid bordet. Jag dukar fram och det slutade ändå med att iaf ett barn fick mat i magen.

image

image

Glada barn=Glad mamma 🙂
Elias är så envis så enda sättet är att bara strunta i honom när han trotsar. Sen kommer han själv när han lugnat ner sig. Går mycket enklare med andra barnet för trotsen håller i sig mycket kortare stunder eftersom man inte försöker lösa det som med första barnet. När barn (iaf mina) fastnar i det tillståndet. De måste ta sig ur det själv utan min hjälp. Det enda som funkat. Eller med min hjälp innebär att jag inte gå in på det. Utan låtsas att det regnar. Jag svarar ju såklart ibland i försök att det lugnat sig men oftast har det inte det utan det är samma visa.
Dock är det lite annorlunda med Isak som är större nu. Han är mer sån att han ibland behöver en kram för att lugna sig.
Det positiva är ju att man faktiskt får testa sig fram. Det är aldrig lätt men jag har lärt mig att man får ge det tid och testa sig fram och lära känna sina barn. Även om jag gör mer rätt med Elias nu så anser jag inte att jag gjort fel med Isak. De är ju olika individer och behöver olika hjälp för sin utveckling.

Oj vad det blev mycket denna gången. Ibland är det bara så skönt att skriva ner sina funderingar. Så himla bra med blogg och jag tror alla skulle må bra av att blogga. Det handlar ju först och främst om en själv och att man gör det för sig själv och inte för att man ska få läsare. Vissa säger att äh vem ska läsa om mitt tråkiga liv eller jag har inget att skriva om som är intressant för andra. Men för att börja blogga så kan man bara göra det som en form av terapi. Sen utvecklas det av sig själv. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll Up