Jag tycker det är såååå jobbigt! Jag väntade så länge på att göra det och jag kunde inte ens se själv att det behövdes men som bilderna ovan så ser ni ju att det behövs. Han har ju långt utanpå och kort under. Det har verkligen växt olika på sina håll Men det hade ju börjat locka sig vid öronen. Plutte nutte liten då. Ha ha… men jag får hålla med om att det var en bra idé ändå trots att det var lite smärtsamt och att det kändes som att man klippte av en bit av sig själv.
Och resultatet? Det ser du nedan. Syster Katarina var här och fixade och klippte. Tack! ♥
Katarina fick inte klippa av allt. Hjälp, med Isak så snaggade jag honom. Det gör jag inte om det misstaget med Elias! Nä men så här blev bra. Han fick ändå det där lilla gullet och samtidigt blev han en stilig liten pojke. Men fan vad jobbigt. Min lilla lilla bebis. Åh vad det går fort. Och när man gör något sånt här så inser man det ännu mer. STOPPA TIDEN FÖR TUSAN! Bara en minut så vi glömmer att du blir stor och ska ut till den stora vida och många gånger hemska världen! Om jag bara kunde skydda dig mot allt. Denna minuten pussas, kramas vi bara och leker napp-leken. (Lek där han ger mig nappen och tar nappen och ger nappen och tar nappen osv). Ja vet lättroad påg. 😉 ♥
Så fin han blev! Jag tycker det är gulligt att man kan se att det är en kille. Lockarna finns där ju ändå 🙂
haha du tyckte inte han såg ut som en kille innan? 😉