Ja det är bara att tvingas erkänna. Visst visste jag att jag är hooked på socker men att jag egentligen har en underliggande ätstörning kopplar jag först nu. Ni förstår jag har ju kunnat hålla det på en normal nivå för att jag hela tiden matat min ätstörning med lite socker då och då. Det får liksom först upp ett ljus för mig nu.
Jag började nämligen i februari att se över min kost (igen) och kom igång med träningen (igen). Med kosten så drog jag ner på allt som hade med socker att göra men jag åt fortfarande bröd och pasta men kollade noga innehåll då bröd tex kan vara sötare än läsk många gånger. Men för 2 veckor sen gjorde jag lite mer drastiska ändringar i kosten. Då inget hände och det var att jag drog ner på kolhydrater riktigt rejält. Inget bröd, pasta, ris, potatis eller stärkelserik mat. Det resulterade i att jag nu gått ner 2 kg på 2 veckor. Jag har tex syndat så annars hade jag nog gått ner mer men jag känner att jag vill hitta något som håller. Jag behöver absolut inte gå ner snabbare.
Det jag upptäckte dock när jag hoppade över frukost igår var att jag blev så mycket mer sugen på sött på kvällen att jag klämde 2 glassar och sen hade ångest för det. Där kröp min lilla ätstörning fram och jag vägrar låta den vinna. För jag kan inte fortsätta med allt eller inget. Jag måste lära mig att “synda” och det är okej så länge man inte frossar. Med det hela så innebär det att jag egentligen inte är helt fri från mina ätstörningar som jag hade sen tonåring men tack och liv min insikt kan jag nu jobba med det på ett helt annat sätt och det gör mig så glad. 🙂
