Första gången var det så jobbigt att höra det. Andra gången likaså. Då hörde M också det. Man visste inte hur man skulle reagera. Hur mycket förstår dem? Jag har frågat om råd från flera och även olika pedagoger och alla säger olika sätt att hantera det men alla har det gemensamt och säger att han testar hur vi ska reagera. Hur ska man reagera?
Om Isak blir tillsagt, tex om han slår sin bror och så blir jag arg och säger att så får man inte göra utan han måste säga förlåt. Men det kan vara andra situationer när man blir arg på honom och han gjort något fel. Både jag och M blev chockade och kände en kniv mot hjärtat. Visar vårt barn redan ett självdestruktivt beteende? Han vill gå ut och dö och går mot dörren.
Så frågan var hur man skulle ta det. Man vill ju inte plötsligt vända och säga åh nej det vill vi inte och visa att vi blir djupt sårade och krama honom så fort han gjort något dumt. Man vill heller inte säga ja men gå och gör det. Men tydligen kan man testa olika sätt. Kanske vill han bara se om vi älskar honom. Dagis säger att han verkligen är smart och mycket är genomtänkt men man vet ju inte heller hur mycket han vet om döden.
Jag har tagit upp det på dagis och de ska börja prata mer om döden på ett pedagogiskt sätt. Känns bra för dem måste ju också veta att döden kan vara något riktigt allvarligt. Och att det finns dö på låtsas och på riktigt.
Det ena sa att när han säger så, så ska man förklara för honom att jag vill inte alls du ska dö. Mamma skulle sakna dig så mycket. Men även förklara att mamma måste säga till när han gör något fel och det får jag göra ändå liksom.
Andra sa att jag skulle tydligt säga att så får man inte säga. Och att man till och med kan säga men förtydliga att ja gå du och dö på låtsas men inte på riktigt. Att man gör det tydligt att på lek kan dem göra det.
Hur skulle du reagera?
Här har det hänt grejer sista tiden. Har helt missat din bloggflytt. Jättefint 🙂
När barn säger saker som exemeplevis att de vill dö tror jag det är viktigt att vi inte lägger alltför mycket vuxna värderingar i det de säger utan istället på ett nyfiket sätt försöka ta reda på varför barnet säger det, tankar kring uttalandet osv. Jag hade nog först och främst frågat varför han säger att han vill dö och prata om det på ett avslappnat sätt. De gånger jag har hört dessa uttalanden har det främst handlat om ett sätt att skapa sig en förståelse kring döden eller något barnet sagt när hen mått dåligt utan att egentligen veta innebörden av det som sägs.
Isaks fröken tyckte mer att jag skulle prata med honom mer som till en vuxen. Att han är så framåt i sitt tänkande. Han är väldigt klipsk. Han vet ju mycket väl vad död innebär i filmer, serier och spel och lek. Men ja klart han inte riktigt vet innebörden.
Jag ska försöka tänka på det du säger nästa gång. Att fråga varför han säger det. Men tror jag frågat det men är osäker. Samt vad gör man om han inte är så intresserad och bara fortsätter säga det. För jag har ju frågat honom varför han säger så och svarar han ju bara att det är för att jag säger till han att han inte får. Men som du säger är det kanske bara bra att prata om det så han får prata om det. Jag tror inte så mycket egentligen att han har funderingar än på döden på så sätt. Jag tror han fått det från spel och lek. Men jag är tydlig att man inte får säga så. Hur menar du med att inte lägga för mycket vuxna värderingar? Vad skulle det kunna va för några? 🙂
Tack så mycket! Ja här händer det grejer! 😉
De jag tänker kring de vuxna värderingar är mer att man kan försöka se det han säger ur ett barns perspektiv. För oss vuxna är det skrämmande när någon uttrycker dessa då vi oftast har med oss helt andra erfarenheter kring vad döden är. För barn behöver det inte alls vara så dramatiskt och kan ibland bara handa om att skapa sig förståelse för ordet eller att de inte tänker på vilka konsekvenser det kan ge. Jag tror man måste försöka se till helheten och ta reda på varför barnet säger det.
Tack för en helt underbar förklaring! 🙂 Vad det är skönt med bloggvärlden med alla dess tips! 🙂
Jobbig sits. Tro mig jag vet. Har en tjej på 8 snart 9 som tagit detta ett steg längre. Gör så förbaskat ont i hjärtat. Men se vi har fått höra är att man ska vara förstående , först säga att det vill absolut inte mamma o sen fråga varför känner du så? Inte alla lätt i alla situationer. Vi kämpar oss blå i huvudet varje dag .
Massa styrkekramar
Nä man ska nog bara vara förstående som du säger och prata om det. Tack! <3 kram
Fråga honom varför han vill dö. Fråga honom vad han tror händer när man dör. Vill ha komma bort lite från situationen och säger så för att visa det?
Ge honom alltid rätt till sina känslor. Att ta från någon annan ska en ju inte göra då det gör någon annan ledsen. Säg det. Och säg att det då kan kännas skönt med en ursäkt. Bättre att mena förlåt än att bara såga det för salens skull 🙂
Mitt tips är boken “med känsla för barns självkänsla” där en får massa tips i att möta sina barn i sina känslor.
om din partner sagt det samma när ni varit oense, hur hade du reagerat då? Isak kanske behöver det samma när han säger så (förståelse för känslan han visar, förståelse för det underliggande behovet)
Tack snälla! Ska absolut kolla in boken. Har bara aldrig tid för att läsa men ska ge det ett försök iaf. Tack för din super braiga kommentar! 🙂 Han blir irriterad då jag frågar honom varför för han förklarar att det är för han blir ledsen och arg och för att han gjort något dumt. Mer får jag inte fram. Men fråga han vad han tror händer då har jag inte frågat. Ska jag göra. 🙂
Hon har en facebooksida med där hon postar regelbundet tips och tankar. Hon heter petra krantz lindgren 🙂
hon menar på att barn gör allt de gör baserat på sina behov. Och ser vi bara vad behovet är så kan vi möta dem i det skapa samarbete och förståelse.
Jag tycker hon är väldigt vettig och klok 🙂
Tack! 🙂 Jag tänkte bara passa på att fråga om du får mail att jag svarat på din kommentar? 🙂
Har lagt till henne som vän! 🙂