Tacksam för att jag är frisk!

I landet lagom är vi långt ifrån lagom sjuka. Sverige står i topp vad det gäller psykisk ohälsa och dåligt mående tex depression och ångest mm. Därför är jag är enormt tacksam för att jag är frisk och mår toppen. 

Men jag är också väldigt medveten att träning är A och O. Jag tror att hade fler fått träning på recept så hade det inte varit så illa. Jag tror att fler hade mått bättre. Eller jag är säker. Sen är också träning ett bra sätt att förebygga dåligt mående. Alla har vi perioder där vi mår sämre. Vi bor bor i ett land med lite sol och det påverkar oss. Men träning sänder ut så mycket härliga hormoner i kroppen så det liknar när man tar droger. Och det är den mest naturliga och underbara drogen.

Aktivitet och att ha saker att göra mår vi bra av. Inaktivitet bryter ner oss. 

<img src="https://i0.wp.com/sojka.sojkafinjan.se/public_html/wp-content/uploads/2017/01/img_5665.jpg?resize=780%2C1040" alt="" class="alignnone size-full wp-image-31693" srcset="https://i0.wp.com/sojka.sojkafinjan.se/public_html/wp-content/uploads/2017/01/img_5665.jpg?w=3024 3024w, https://i0.wp.com/sojka.sojkafinjan.se/public_html/wp-content/uploads/2017/01/img_5665.jpg?resize=225%2C300 225w, https://i0.wp.com/sojka.sojkafinjan.se/public_html/wp-content/uploads/2017/01/img_5665.jpg?resize=768%2C1024 768w, https://i0.wp.com/sojka.sojkafinjan.se/public_html/wp-content/uploads/2017/01/img_5665.jpg?w=1560 1560w, https://i0.wp.com/sojka.sojkafinjan.se/public_html/wp-content/uploads/2017/01/img_5665 project planning steps.jpg?w=2340 2340w” sizes=”(max-width: 780px) 100vw, 780px” data-recalc-dims=”1″ />

9 svar på “Tacksam för att jag är frisk!

  1. Mia säger:

    Ibland behövs det mer än bara träning exvis proffshjälp av terapeuter. Man hittar inte alltid vägen tillbaka själv inte om det gäller mer än att “bara va lite down för exvis årstid o mörker. Att må lite sämre ibland kan inte jämföras med ångest depression som slår ut ens hela system o ens hela person. Talar bara för mig själv, vet hur båda måendena känns o vet hur skillnaden känns.

    Svara
    1. Sojka säger:

      Jag har själv lidit av depression och ångest så jag vet. Jag menar inte att man bara ska träna. Jo i förebyggande syfte eller såklart i kombination av proffshjälp och till och med medicin om det behövs. Och egentligen är jag inte helt fri från ångest men nu kan jag hantera det och även undvika att falla tillbaka med hjälp av träningen. Och tyvärr så är det sämre den mörka tiden av året för många. Vi har det i släkten och till och med min far bor delar av året i Thailand. Där behöver han inte käka några läkemedel pga av att han undviker just den mörkaste tiden i Sverige. Ett tag flyttade han helt dit för han kunde inte bo i Sverige och tyvärr hittade han inget läkemedel då som funkade på honom men han är en av få där läkemedlet inte funkar. För att han skulle överleva över huvud taget så cyklade han massor.

      Svara
  2. Thess. säger:

    Är man lite deppig(pga tex väder) bara så visst kan träning hjälpa.
    Men psykisk ohälsa och träning har ingenting med varandra och göra? Vad har du fått det ifrån?
    Vi behöver mer hjälp, professionellt. Psykvården i sverige är ett skämt.
    Men ang psykisk ohälsa så tycker jag att det är rent av kränkande art säga att du vet att det skulle varit bättre om folk tränat?
    Visst kan det ha positiv inverkan, speciellt fysisk men även vid tex panikångest är träning bra men det är ju inte för att det är träning utan för att det är någonting att sträva efter, med ett schema och ett mål som många mår bättre av MEN det hade precis lika gärna kunna varit att tex inte tränat alls och bara kollat på filmer, baka eller spela dataspel. Just panikångest handlar oftast att få hjärnan att fokusera på något annat.
    Men just psykisk ohälsa och träning går absolut inte hand i hand.
    Hur ska träning hjälpa någon med ptsd, borderline, ätstörningar, socialfobi, ångestproblem osv?

    Svara
    1. Sojka säger:

      Läs min kommentar till den andra tjejen och nä du kan inte jämföra kolla tex på film med träning. Fysik aktivitet är något annat även om det är bra att aktivera sig med såna saker som du beskriver.
      Jag har erfarenhet av många saker du beskriver och träning är A och O och det vet jag av erfarenhet. Vår största ohälsa ät just depressioner och det är först och främst det jag pekar på. Om att må dåligt för det är det jag har erfarenhet av och känner andra i samma sits som blivit hjälpta av träning.

      Svara
      1. Thess. säger:

        Givetcis kan jag jämföra film och träning, för panikångest är det oftast bättre med film än träning..
        När man har depression hjälper träning många men många får också helt motvänd effekt av träning.
        Depression hjälper mest att göra det du mår bra av och tycker om, för vissa är det spklart träning men för vissa är det tex att kolla på film eller annat personen mår bra av.
        Psykisk ohälsa är fruktansvärt individuellt och en sak som hjälper någon hjälper absolut inte andra.
        Träning får generellt sett folk att må sämre pga självförtroende, ätstörningar, ångest, känslan att inte vara bra/smal/muskulös nog osv, inte av just själva träningen oftast men allting som är kopplat med träningen och dagens syn på allt som har med träning att göra.
        Vi behover mer professionell hjälp så personer med psykisk ohälsa får hjälp med bla VAD som kan hjälpa mot deras mående, oavsett om det är träning eller kolla på film.
        Däremot så folk överlag, sjuka eller inte behöver träna mer och överlag mår man bättre av träning men det har inget med psykisk ohälsa att göra.

        Svara
  3. Mia säger:

    När jag gick på behandling för min depression mm så hade jag inte bara psykologer till hjälp utan också fysioterapeut i våra gruppmöten.
    I början av behandlingen las fokuset på insidan o stresshantering och vartefter kunde jag lägga in mer fysisk träning, promenader lättare o i lugn takt, fokus på kroppens o knoppens reaktioner.
    När jag mådde dåligt förr om åren kunde jag precis som du säger må så mycket bättre med träning, men nu behövde jag mer hjälp till självhjälp.
    Tror att en kombo gör stor skillnad för både kropp o knopp när man förstår hur man kan sporra sig själv på bästa sätt. För mig blev exvis gruppmöten en ny o faktiskt mycket positiv sporre framåt o uppåt igen ur allt det genomsvarta o destruktiva.

    Svara
    1. Sojka säger:

      Intressant med gruppmöten. Vad innebär det? Träffa andra i samma sits eller?
      Låter som du fått bra hjälp och att du vet vad du behöver.
      Ja jag tror att mycket svar finns inom en. När läkarna lyssnade på mer vad jag ville än vad de ville så blev jag bättre men det var en lång väg. Klart man ska ta allt i lugn takt. Jag säger inte att man pang bum ska gå till gymmet det första man gör om man är så illa ute så att säga.

      Svara
      1. Mia säger:

        Nu kan jag svara lite bättre, så svårt att skriva på mobilen, tar sån himlans tid o så blir det flummigt o svårändrat 😉 – helgen slut o dator på jobbet så nu funkar det bättre.

        Gruppmötena ingick i behandlingen, första tre månaderna var det stresshanteringsgrupp (och svar ja, de gick också på behandling för stress/utbrändhet/depression/ångest/mm, alla i olika stadier men mycket näsdukar gick det åt kan jag lova), nästkommande tre månader var det avslappningshantering, teori och praktik med delvis samma grupp som stresshanteringen.
        Förutom detta var det möten med psykolog/och/eller terapeut (kbt:are eller fysio) varje vecka, 25% i tid ungefär. Vanligtvis för dem som gått denna behandling var att 99 procent var sjukskrivna antingen 25 procent eller oftast mer, lilla jag jobbade på trots behandlingen och för mig funkade det (av olika skäl) och jag fick prova mig fram. De dagar jag hade gruppmöten på fredagseftermiddagarna, gick jag inte tillbaka till jobbet, försökte hitta ro i att inte hinna allt och var tydlig på jobbet med vad jag var, på behandling o varför, så alla fick ta mer ansvar här i stället.

        Jag är på god väg, men det är en lång väg att gå, mycket inre saker som behöver fås bukt med och kanske kommer jag tillbaka eller rättare sagt accepterar läget och gillar det mer än jag gjort, svårt att inte klara allt man brukat göra, lägger stor börda på mig själv i allt, både hemma o på jobbet, och fastän jag faktiskt inte behöver.

        Men minns när bekymren i livet, mitt liv utgår jag då från, faktiskt löstes upp o knutarna i halsen av gråt lättade efter en löprunda eller en super-rask promenad. Nu tar det längre promenader och mer mental träning för att klara upp vissa saker, går dock mot en ljusare framtid än förra sommaren exempelvis, det var nära slutet för mig då 🙁

        Nu ska jag iväg på något jag numera tar mig tid till oavsett hur mycket jag har att göra, en före-lunch-promenad på cirkus 15-20 minuter, rensar lite hjärnan och ger god energi framåt.

        Svara
        1. Sojka säger:

          Tack för ett härligt och intressant svar men så klart tråkigt med det du går igenom. Hoppas alla får lika bra vägledning eller vad man ska säga. Ser ändå ljuset i din kommentar. Det kommer bli bättre för dig och en ljusare framtid väntar för dig.Det känner jag på mig. Lyssna bara på dig själ och kroppens signaler! <3 kram

          Svara

Lämna ett svar till Mia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.