Jag har fått den stora frågan om att få gästblogga hos “Sojkas framtid”, och med glädje gör jag givetvis det! Jag har grubblat och grubblat, dragit mig i håret av tomhet men kom helt enkelt inte på något annat som jag tror att ni läsare skulle vara intresserad av. Så istället väljer jag nu att skriva om något som finns mig närmast i hjärtat, -min älskade sambo och våra två barn.
I mitt gästinlägg kommer ni att få läsa lite mer om mig, om att finna den rätte och vad det innebär.
Detta är då jag, bloggerskan “Familjen Bus”. Mitt namn är Sarina,26 år gammal och bosatt tillsammans med sambon Niclas och våra två barn Svante (Januari 2009) och Maja (November 2011).
Så kom vändpunkten, jag fick en praktikplats på min farbrors bilfirma. Lärde känna ett gäng härliga glada grabbar som absolut värderade livet som en normal Svensson Svensson.
Killen jag var tillsammans med anhölls och satt i häktet i över en månads tid, det var droppen. Inte fan ville jag ha såna bekymmer mer eller leva så här? Jag gjorde slut samma dag som killen kom ut från häktet, -jag förtjänar något bättre än det här!
Efter årskiftet föll mina riktiga känslor på plats. Jag var störtförälskad i min nuvarande sambo Niclas. Han var raka motsatsen till föregående killar jag träffat. En sån där härlig svärmorsdröm ni vet, en kille med båda fötterna på jorden och drömmar om framtiden, lugn och harmonisk som inte skulle göra en fluga förnär.
Vi blev ganska så snart tillsammans, levde i nuet och njöt av varje dag tillsammans. Efter några månaders boende fram och tillbax i ryggsäcken sade jag upp min lägenhet och flyttade in hos Niclas. Kände absolut inget bekymmer över den snabba övergången eller uppsägningen av min lägehet. Det är han och jag nu…
Niclas som är 7 år äldre kände att han inte vill vara en för gammal pappa, och strax innan han skulle fyllt 30 hade vi ett beräknat födelsedatum på lilla kärleksbarnet i magen. Tyvärr så fick jag veta att barnet dött i magen. En stor sorg som inte försvann förrens 8 månader senare då lilla Svante kom till och glädjen började växa igen. Svante föddes i den kalla Januari månad år 2009.
Julen 2011
Idag har vi bott i vårt hus i lite mer än 4 år. Här trivs vi bra i Hästhagen, bland skog och åkrar. Bondgårdar och djur. Familjen är utökad och vi fick en liten Maja i November 2011.
Kärleken till sina barn är stor, väldigt stor. En kärlek så stor som jag absolut inte var beredd på innan jag fick mina ögonstenar! Vi är dessutom lyckligt lottade som har våra familjer och nära vänner hos oss i med- och motgångar.
Niclas kusin Björn till vänster, Niclas i mitten och allas våra goa Onkel till höger.
Hösten 2011
Vilken underbar historia! nästan så man står och gråter en skvätt! SÅ livet ska vara ju! Härligt att läsa och att se!
Alla lycka till er!!
Vilken underbar historia! nästan så man står och gråter en skvätt! SÅ livet ska vara ju! Härligt att läsa och att se!
Alla lycka till er!!
Åh så fint skrivet. Rann någon tår nerför kinden, blödig som man är!
Önskar dig och din familj en fortsatt lycklig framtid 🙂 Kram !
Åh så fint skrivet. Rann någon tår nerför kinden, blödig som man är!
Önskar dig och din familj en fortsatt lycklig framtid 🙂 Kram !