Hon är min syster. Den jag växt upp med. Den som har tröstat mig när min mamma tog i för hårt när jag var liten. Då kunde hon komma och krama mig. Louise är en väldigt nära person till mig. Nära mitt hjärta. En person som jag kan vara helt ärlig mot. Nu börjar jag gråta när jag tänker på det. Ja för man blir ju påmind om alla tråkigheter. Men då blir jag också påmind om hur bra jag har det idag.
När jag skriver trycka undan saker så menar jag inte obearbetade saker. Bara för att man bearbetat saker osv gör inte att dom försvinner. Saker dyker ju upp ändå. Och bara för dom dyker upp igen så innebär det inte att man måste bearbeta dom igen. Utan man tänker aha där var den tanken och så går man vidare. Man kan inte hålla på att gå in i allt så menar jag.
Men så är där väl vissa saker som jag bara tänkt på. Svårt att sätta fingret på det men allt man gått igenom i livet har ju inget klart svar. Eller hur?
Igår var iaf syster Louise här eller moster Louise kanske man ska säga och passade Elias med sin kille. Det hade gått jättebra! Kul!