Ja 3 års trots, behöver jag säga mer? Jag känner mig helt tömd på energi. Isak suger ur all energi. På dagis säger dom att det går så himla bra men här hemma är det annat. Speciellt när Isak och Elias är tillsammans. Ja lite smått misslyckad som mor går inte låta bli att känna. Tyvärr. Sen är det mycket andra saker som tumlar runt i våra liv. Ja jag är som en torktumlare med en massa bra och dåliga känslor som tumlar runt i magen. Och ena sidan så har jag så mycket att vara glad över och är så lycklig för det men som alla andra så finns det och andra sidan och ja där är det lite tvärt om.
Men 3 års trotsen kunde te sig snäppet värre. Hur han ni andra haft det? Ni som gått igenom det. Kanske några peppande ord. Det hade inte skadat. Nu tar jag hjälp av svärmor. Isak sov en natt där men utan Elias. Dom behöver lite space mellan dom märker jag. Isak blir en helt annan utan Elias. Mycket lugnare. Så idag är det Elias tur att åka till svärmor. Så jag får vara med Isak lite själv. Jag och han måste få den tiden. Jag tror han saknar sin mamma… jag saknar iaf honom…
Ja du barnen har sina faser, och jag tror du har helt rätt i att han saknar sin mamma som hade så mycket tid för honom förut och så helt plötsligt finns det en annan liten knodd som får så mycket uppmärksamhet av både er och alla ni möter, helt plötsligt så är han så stor och dessutom så förväntas han att älska den lille knodden som bara är i vägen, och alltid kommer att vara ivägen, barn mår bra av att få syskon på många sätt, de lär sig ta hänsyn, de lär sig att dela med sig, osv, men det är ju inte säkert att vägen dit är så jäkla rolig, så ja du gör nog rätt i att ha lite egentid med storebror ibland, där han får ha dig helt för sig själv och få massor av gos o beröm osv, det är nog inte så att allt löser sig för det men du själv vet ju att du gett lite extra kärleks boost och behöver inte känna skuld när du inte har tid att leka med honom , eller att lillbrorsan tar tid, eller att du måste markera ordentligt om han blir för tuff mot lillebror. Ja det här lät ju som allt gått så förbannat smärtfritt och bra för mig och mina 3 barn, rena experten alltså hihihihi, nä men jag har nog lärt mig lite under resans gång, (blod svett o tårar ) hihihi
KRAMELIKRAMEN!!! <3
Ja det var väl galet vilken skillnad det var när jag lämnat Elias till svärmor. Isak blev nästintill en ängel om man jämför hur han brukar vara. Nu får vi göra detta oftare. Tack! Och massa kramar tillbax! 🙂
Kanske inte så konstigt om dom blir “lite jobbiga” med 3 års trotts, ett syskon som stjäl tid från “min mamma” som dessutom jobbar… 😉 Inte får du känna dej värdelös!! Tycker du är mycket duktig som tar hjälp!! Klart båda behöver egen tid, både med och utan mamma=)) STOR kram!
Nä precis. Inte så konstigt och det har ju blivit ännu större då Isak fått syskon och det förstår jag. Tack! Vad du är söt! kram
Ja hur gick det med treårstrotset här…
Om vi säger såhär, om jag får fler barn så kommer jag att skicka iväg dom på en resa strax innan dom fyller 3 och låta dom komma hem igen när dom är 4. 😉 SÅ bra gick det!?
Usch, tycker massa synd om dig, men känn dig inte dålig! <3 Du är inte dålig!
Det jobbiga går över, tänk på det så är det lättare att härda ut, tänk att det är en fas, det blir bättre.
Tid ifrån varandra är kanon när man har fler barn, egentid med båda föräldrarna behövs.
Här har dock båda barnens treårstrots varit skitjobbiga och bara en av dom har ju haft ett småsyskon som tog massa tid så här går det inte ta till den förklaringen. 😉
Emil blev världens lugnaste unge dock efter han fyllt 4 så häääärda ut som sagt! <3
Ha ha ha fan att man inte kan göra så asså! Ha ha ny affärsidé kanske hahahaha. 🙂
Hoppas det blir samma för Isak efter 4! 🙂
Trots är otroligt energikrävande. Vet inte hur jag överlevt allt trotsande, men på något sätt tar man sig igenom det. Jag har också märkt att barnen blir helt annorlunda när man är själv med dem så det är ju en jätte bra strategi att ge barnen egentid. Behöver ju inte handla om mer en någon halvtimma varje dag. Sen är du en toppen mamma Ann-sofie glöm aldrig det. Även om allt känns hopplöst så blir det bättre i perioder och till sist (förhoppningsvis) är de mogna och vuxna och man slipper höra på trots 😉
Men gud vad du är söt! 😀 Nä ska inte glömma att jag är en toppen mamma. 😉
Ja en dag flyttar dom hemifrån och då kanske man får lite lugnt ha ha.
Det går upp och det går ner det där.
Enda lilla peppet är ju att det går över.
Det är inte så för evigt.
Du får ta alla dom där fina stunderna av syskonkärlek och förstora upp och så fort det är en jobbig stund så tänk och titta tillbaka på det fina och minns dom! Och du dom kommer oftare och oftare ska du se.
Efter regn kommer solsken 😉
Ja det har du så rätt i! 😀