– Ännu en jul utan dig –

Nu närmar det sig julafton. Det glittrar i barnens ögon av förväntan och vi får inte dela det med dig. Du fick aldrig träffa barnen och hur lång tid det än tar sen du försvann från oss så blir det inte lättare. Min syster skickade en länk till en låt som hon lyssnar på och tänker tillbaka på dig mamma. Men jag klarade inte av att klicka på länken. Även om tiden flyger fram och att jag inte tänker på mamma hela tiden så är det som att det är ett försvar att inte tänka. Jag saknar henne och hennes galenskaper. Jag vill slå på henne och krama henne som jag gör i mina drömmar. Jag drömmer fortfarande att jag bråkar med henne men oftast är det för att hon lever i drömmen och har lurat alla att hon är död. Jag skäms då att gå på stan i drömmen med henne för då ser alla att jag är falsk som sagt till alla att hon är död. Jag försöker få svar på mina frågor i drömmen men det går ju inte då hon lever och då försöker jag ju bara få reda på varför hon lurat alla om det. Eller har hon rent av kommit tillbaka från döden?

mamma

sorg

Det kniper sig i magen. Tårarna rinner. Mamma varför är du inte här? Varför är du inte här med dina barnbarn? Min tuffa och starka mamma som klarar allt. Vad hände? När jag tittar på dina bilder så är det fortfarande overkligt att du är borta. Fast jag såg ju din kalla kropp, vilande i frid. Jag bara stirrade och undrade om du plötsligt skulle vakna. Men du låg ju på bårhuset så bara ett overkligt mirakel hade fått dig att vakna. Men de hade verkligen gjort det fint. Du låg där så fridfull men tom. Man kunde känna att själen var borta. Du var inte där. De hade tänt ljus och jag var där för att din nära vän ville träffa dig en sista gång för hon kunde inte tro på att du var borta. Hon bröt ihop. Jag tröstade henne. Själv kom det inte någon tår. Jag hade ju tagit farväl en gång på sjukhuset när du plötsligt somnade in. Tårarna var väl slut och det hela var väl så overkligt. Om jag fick en enda önskan så skulle det vara att bara få träffa dig en liten stund, en sista gång. Tillsammans med dina barnbarn. Jag lovar jag skulle inte ställa de frågor jag har. Bara låta dig träffa de och få krama dig igen. <3 Älskar dig min fina mamma. Du fattas mig….

(Första bilden är när jag var liten, andra bilden är med min lillasyster var lite)

10 svar på “– Ännu en jul utan dig –

  1. Jossam säger:

    Tänk om himlen ändå hade besökstider…..❤️
    Jag har önskat det så många gånger. Att jag fick träffa min pappa.
    Många kramar❤️

    Svara
    1. ♥ Sojka ♥ säger:

      Jag tänk vad underbart det hade varit. Att bara få åka och hälsa på. Jag ska bara hälsa på mamma och alla andra. Sitta där på fika och snacka med alla som är borta. <3 Kramen! <3

      Svara
    1. ♥ Sojka ♥ säger:

      Usch ja man tänker ju på det ännu mer när man har barn.
      Och bara tanken att man själv skulle lämna sina barn alldeles för tidigt. 🙁
      Tack för kramen! Det uppskattas mycket när man får lite kärlek och värme från sina bloggvänner. <3

      Svara

Lämna ett svar till Jossam Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.